Ja det är så det känns... Att man går omkring i ett vacuum. Man står still fast man går, hjärnan går på högvarv men inget händer... Inget konkret. Allt känns som en jävla dålig film, eller en jävla mardröm... Tvära kast mellan hopp och förtvivlan, ena stund ett litet jippie för att i nästa kastas omkull i vrede/gråt... Kanske därför jag inte håller bloggen igång, som jag så många ggr sagt att "nu ska jag skärpa till mig o skriva flitigt". Det kommer nog... Här är en "somrig" bild på älskade Jonathan, glassmonstret !!
Skriver vidare en annan dag... Go´natt !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar